Me, myself and I

Utbytet som jag tidigare berättat om blev en riktig toppenvecka. Trots att det innebar sena kvällar och hårt jobb med alltifrån att arrangera olika saker till att skjutsa runt de franska lärarna och jobba undan det vanliga jobbet, så var det helt klart värt det. Det är verkligen en bonus i läraryrket att få vara med om såna här saker och jag är jätteglad över att projektledaren hintar lite om att han vill att jag skall ta  över projektet. Jag hoppas att eleverna hade lika kul som jag. Strida floder av tårar från både elever och föräldrar (!) vid avskedet på Kallax känns i alla fall som ett bra tecken på att vänskapsband knöts.

Jag vet inte var jag ska börja när det gäller att beskriva allt vi gjort, för vi gjorde så mycket under veckan. Det åktes hundspann, kördes skoter, turskidor på havet med våffellunch, bastu, rulla sig i snön,  renskav på muurikka, en tur ner i gruvan i Kiruna, en munter bussfärd med sjungande och spelande elever, ett hopp över polcirkelgränsen med ett polcirkelcertifikat samt en tappad sko som fick grävas fram med spade, ishotellet, en promenad genom ett berg av renbajs för att få se en renhjord(uppskattat av fransmännen, mindre uppskattat av de svenska eleverna som förstod att det just var ett berg av renbajs vi besteg), samemuseet i Jokkmokk, pimpelfiske, middagar, hjortron med glass, fest för elever och föräldrar med smarrig buffé, sova i stugor, problemlösning, skratt, gråt, språkförbistringar, språk som förenar, hjortron med glass, besök på stadshuset och fika med kommunalrådet.... ja, och dessutom hann elever och lärare med att vara i skolan och få uppleva det svenska skolsystemet.

Det var en härlig vecka, jag hoppas på att få åka ner till Grand Quevilly med en klass och att sedan få ta emot en grupp elever. Det vore underbart. Fast nu närmast hoppas jag mest på att få vara kvar på Sandenskolan. Trivs jättebra, jätte, jättebra. I slutet av april vet jag. Ska söka cirka trettio andra tjänster också. Bara utifall att.