Me, myself and I

Ett eget inlägg förtjänar besöket på koncentrationslägrena Auschwitz och Birkenau. Det var mitt andra besök där och jag blir fortfarande så tagen och framför allt FÖRVÅNAD över att människor kan behandla andra människor på det sätt som lägerfångarna blev behandlade. Helt ofattbart. Det känns overkligt att gå omkring i andra människors fotspår, i spåren av den misär och den ondska som skedde där. Speciellt en solig dag då fåglarna kvittrar och himlen är blå.Visst kan man läsa böcker och se dokumentärer och filmer om förintelselägren, men det blir ännu mer påtagligt när man ser den där barnskon som tillhört någon, när man ser de enorma högar av avklippt hår som en gång var en flickas/mammas/mosters/mormors. Resväskan med ett namn. Någon ägde den, en människa, som du. Och jag.

 Vi lade ner en blombukett där rälsen slutar. Som för att markera att där måste också det som hände där ta slut.